Igår var vi och handlade på Willys, jag var sötsugen och började plocka bland lösgodiset. Juno hittade en tom påse som någon hade lämnat och gick och pekade på godislådorna; "dää, dää, dää!". Efter sisådär hundra "nej, det är bara mamma som ska ha godis!" så öppnade ungen lådan med klubbor och tog försiktigt upp en och la i sin tomma påse och tittade på mig och flinade stolt.
Jag fick lite skräp i ögat och hade fasiken inte hjärta att neka henne klubban, så det vara bara att lägga upp hennes ekande påse bredvid min välfyllda på vågen och se glad ut.
Älskade, älskade unge.. hon släppte baskemig inte klubban förrän vi (så gott som) slet den ur händerna på'na när vi kom hem och skulle käka pizza.
I skrivande stund ligger donnan där nere och hostar, hostar och hostar.
Ska runda av här och gå och lägga mig.. gubben är ut och härjar med sina kompisar, så någon måste ju vara, eller åtminstone agera, pigg imorgon bitti när lillfröken vaknar. <3
lördag 18 april 2015
onsdag 15 april 2015
Tio stycken!
Tio saker du kanske inte visste om mig:
1. Jag har sjukt bra (dålig?) fantasi. Jag kan plötsligt få för mig att jag är förföljd av hungriga varulvar. Eller att den halvstressade killen på tåget - vilken sekund som helst - kommer att dra fram ett maskingevär och skjuta oss allihopa! Ett tickande ljud t.ex. från en dator kan vara en bomb. Eller när jag tänder lampan i vårat annars kolsvarta badrum så kommer det stå en yxmördare i badkaret..
Dessa fantasier kan ge mig hjärtklappningar och smått panik. Och jag kan seriöst fundera på att fly.
2. Jag tror att glittrig, randig eller bara färgglad tandkräm gör bättre nytta än en vanlig vit.
3. Gosedjur har känslor och måste behandlas med respekt!
4. Jag tror att jag verkar och känner mig dummare (mer korkad) än vad jag egentligen är. Folk har dessutom varit ganska duktiga på att dumförklara mig. Vilket jag inte tycker om, alls. Det är som att strö salt i såren.. men jag är ganska bra på frågespel.. och korsord! Så jag har nog iallafall dom flesta hästarna i stallet!
5. Jag drömmer, med ojämna mellanrum, vad jag kallar "vakendrömmar". Då jag vaknar och ser saker som t.ex. myror i kudden, en struts bakom gardinen, avsågade kroppsdelar, en främmande karl i sängen.. jag fick ofta panik förr och sprang skrikandes ut ur sovrummet, men har lärt mig att tänka efter innan jag får panik; Hur troligt är det egentligen att det väller ut pissmyror ur kudden? Jag kan börja leta efter t.ex. musen som varit fram och nosat på mig och väckt mig med sina kittlande morrhår, men kommit på efter en stunds letande att jag nog bara slösar dyrbar sömn.. tror det kallas eller kan jämföras med Lucida drömmar/Klardrömmar.. för jag kan även, i drömmar, inse att jag faktiskt drömmer och bli mindre rädd för att t.ex. dö.
6. Jag fixar inte att ha dåligt samvete! Som när jag hade sönder en vas på en secondhand och flydde från brottsplatsen för att fem minuter senare komma tillbaka och betala för den.. eller att vi glömde/inte hann grilla korv och marshmallows på bröllopet, trots att vi faktiskt sagt att vi skulle göra det, får mig att må dåligt även idag!
7. Ljudvolymen, graderna på AC:n i bilen och antalet frukter i påsen m.m. måste vara jämnt! Punkt!
8. Jag har svårt för att behålla vänner. Jag gör mig gärna inte till och fjäskar gärna inte för folk som inte är värda det.. i och med det har jag bara ett fåtal nära vänner och har ofta känt mig ensammast i världen.. självvalt, må hända, men jag gillar inte att slicka röv.
9. Jag kan inte dyka.
10. Jag kan bli riktigt otäck bakom ratten. Inte för att jag kör som en dåre, utan för att alla andra gör det och jag blir förbannad för det!
torsdag 15 januari 2015
Argbrev
Jag gillar min klass, jättemycket! Alla grabbar - och Liv - är jättetrevliga och vi har roligt ihop! MEN!
I min värld så kommer man i tid. Till skola, jobb, möten, middagar, you name it! Det finns inget annat! Då är jag hellre (jätte)tidig, än att riskera att bli sen - och därmed stressa. Punktlighet FTW!
På mornarna, strax innan vi börjar skoldagen, samlas järngänget - jag, Liv, Jon och våran lärare. Resten av dom sexton eleverna i våran grupp droppar in lite när som. Dom flesta brukar iallafall ha kommit till halv nio (vi börjar åtta). Inget "förlåt för att jag är försenad".. utan här stormar dom in, häller upp kaffe och sätter sig, kollar mobilerna och gastar i munnen på varann. Och där sitter vi, som kom i tid, och väntar på dessa slashasar, väntar på att få sätta igång med bygget eller att ge information.. men igår och idag frågade jag läraren varför vi måste vänta, och han ryckte på axlarna och svarade "jag vettifan, vi börjar!".
Detta är problemet med mina kära klasskamrater. Dom fattar nog inte riktigt att dom faktiskt förstör för oss - som verkligen vill detta - genom att låta hela jävla första lektionen gå åt till att göra ingenting! Eller så skiter dom i det?! Vet inte. Och jag FÖRSTÅR inte varför dom inte fattar att man KOMMER I TID! Hur ska dom klara sig på en arbetsplats? Genom att dyka upp tjugo minuter för sen och sätta sig och dricka kaffe? Nä, tänkte väl det..
"Varför börjar vi så tidigt, vi hann ju inte dricka kaffe?" frågade en av grabbarna igår, "TIDIGT?!" svarade jag, "vi började för en halvtimma sen, ska du ha kaffe - kom en kvart tidigare!". Han muttrade och gick sin väg. Hoppas vi fortsätter som dessa två dagar - säger god morgon och går ut. Håller tummarna!
En annan grej jag stör mig på är alla jävla fula ord. Jag är den som svär mest i min bekantskapskrets. Orden "fan", "jävlar", "skit" och "fanskap" lämnar gärna min mun både en och två gånger i en mening.. men när folk skriker "AAAH, ditt jävla fittluder, jag ska knulla din mamma!" eller "kukarsel, din jävla hora! Horbräda! Fittspik!" eller "fucking horsåg, FITTA!" eller "din jävla bögjävel, där kan du inte ställa den fucking kukbrädan!" i en ljudnivå som överröstar hammarslag, sågklinga och bruksvisp så tycker jag det blir jobbigt. Jag har börjat stanna kvar i verkstan på kafferasterna, delvis för att jag inte dricker kaffe i skolan, men också för att det blir så lugnt och skönt när dom gastande grabbarna drar och fikar. Jag kan då höra mig själv tänka! Det är en helt fantastisk känsla, efter ett par timmar i samma rum som dom!
Sådärja, nu har jag fått gnälla lite.. i sann tjejanda - här, i smyg, istället för att säga det till dom!
Tack för mig, hej!
I min värld så kommer man i tid. Till skola, jobb, möten, middagar, you name it! Det finns inget annat! Då är jag hellre (jätte)tidig, än att riskera att bli sen - och därmed stressa. Punktlighet FTW!
På mornarna, strax innan vi börjar skoldagen, samlas järngänget - jag, Liv, Jon och våran lärare. Resten av dom sexton eleverna i våran grupp droppar in lite när som. Dom flesta brukar iallafall ha kommit till halv nio (vi börjar åtta). Inget "förlåt för att jag är försenad".. utan här stormar dom in, häller upp kaffe och sätter sig, kollar mobilerna och gastar i munnen på varann. Och där sitter vi, som kom i tid, och väntar på dessa slashasar, väntar på att få sätta igång med bygget eller att ge information.. men igår och idag frågade jag läraren varför vi måste vänta, och han ryckte på axlarna och svarade "jag vettifan, vi börjar!".
Detta är problemet med mina kära klasskamrater. Dom fattar nog inte riktigt att dom faktiskt förstör för oss - som verkligen vill detta - genom att låta hela jävla första lektionen gå åt till att göra ingenting! Eller så skiter dom i det?! Vet inte. Och jag FÖRSTÅR inte varför dom inte fattar att man KOMMER I TID! Hur ska dom klara sig på en arbetsplats? Genom att dyka upp tjugo minuter för sen och sätta sig och dricka kaffe? Nä, tänkte väl det..
"Varför börjar vi så tidigt, vi hann ju inte dricka kaffe?" frågade en av grabbarna igår, "TIDIGT?!" svarade jag, "vi började för en halvtimma sen, ska du ha kaffe - kom en kvart tidigare!". Han muttrade och gick sin väg. Hoppas vi fortsätter som dessa två dagar - säger god morgon och går ut. Håller tummarna!
En annan grej jag stör mig på är alla jävla fula ord. Jag är den som svär mest i min bekantskapskrets. Orden "fan", "jävlar", "skit" och "fanskap" lämnar gärna min mun både en och två gånger i en mening.. men när folk skriker "AAAH, ditt jävla fittluder, jag ska knulla din mamma!" eller "kukarsel, din jävla hora! Horbräda! Fittspik!" eller "fucking horsåg, FITTA!" eller "din jävla bögjävel, där kan du inte ställa den fucking kukbrädan!" i en ljudnivå som överröstar hammarslag, sågklinga och bruksvisp så tycker jag det blir jobbigt. Jag har börjat stanna kvar i verkstan på kafferasterna, delvis för att jag inte dricker kaffe i skolan, men också för att det blir så lugnt och skönt när dom gastande grabbarna drar och fikar. Jag kan då höra mig själv tänka! Det är en helt fantastisk känsla, efter ett par timmar i samma rum som dom!
Sådärja, nu har jag fått gnälla lite.. i sann tjejanda - här, i smyg, istället för att säga det till dom!
Tack för mig, hej!
söndag 11 januari 2015
Prylbögeri
Jag ger ordet prylbög ett ansikte! Materiell lycka!
För några veckor sedan råkade jag missa fickan när jag skulle lägga ner mobilen, och den drösade ner rakt i asfalten. Vilket resulterade i en (väldigt) sprucken skärm (som fortsätter att spricka och även smula).. och att lägga över tusen riksdaler på en reparation på en nästan två år gammal telefon är inget jag har lust med. SÅ! Denna fagra S5:a kommer förhoppningsvis på posten i nästa vecka. (^^,)
Då vi egentligen inte har pengar till detta så är det halvtråkigt att behöva köpa en ny.. men jag har en känsla av att jag kommer komma över detta problem, ganska snart.
fredag 19 december 2014
Barnrum
Det är stiltje vad gäller inredning i Junos rum. Det är stiltje vad gäller inredning överallt i vårat hem.. det tycker jag är jobbigt, eftersom jag gillar att ha det fint. Men Junos rum vill jag ta tag i snarast.
Hon har en fin fondvägg med rosa stjärnor, och jag är skapligt nöjd med möblerna. Dock inte möbleringen.. och eftersom jag (ja, jag, Mathias bryr sig nog inte nämnvärt) inte är nöjd med möbleringen så vill jag inte sätta upp nåt på väggarna, heller inte hennes sänghimmel (samma sänghimmel som på första bilden).
På min lista finns bl.a. en eller flera såna vimpelgirlanger i taket/på väggarna. En sån ljusslinga som den i fönstret på sista bilden. Vägghyllor, för sånt som är fint i barnrum, men som jag inte vill att hon ska leka med. En tavla har vi, på en kossa, i grönt.. kanske fler tavlor..?
Sist men inte minst; FÄRG FÄRG FÄRG! Och lite mer FÄRG! Det ska vara så jävla färgglatt så man blir yrslig när man kliver in i hennes rum! Och där med basta!
Men vi ska till Ullared i början av nästa år.. om ett par veckor alltså. Så då ska jag kika efter dom där små detaljerna som gör så mycket! :) Ska dessutom kolla efter lite inredningsattiraljer till mig (OSS!).. ska bli skojsigt!
Eller, håller du inte med, Mathias...!? :D
fredag 12 december 2014
Fasiken
Det går magsjuka på förskolan där Juno är inskriven. Det fick vi reda på när vi klev in genom ytterdörren och mötte dom två ungarna som blivit hemskickade.. vafaan! Magsjuka är väl definitivt inget vi behöver här hemma efter alla jävla öroninflammationer och förkylningar! I och för sig så hade vi inte behövt det i vilket fall som helst..!
Så vi var med på luciafirandet (som hölls utomhus) som planerat, men drog hem illa kvickt direkt efteråt. Men jag hann snacka med en av lärarinnorna och gnällde lite över att jag är livrädd för magsjukan och att jag helst håller mig på mils avstånd. Ja, men jag kan be dom ringa till er på måndag om det har brutit ut fler magsjukefall, så ni vet!
Jag berättade att jag kände mig urlöjlig som inte ville skicka min unge till dagis när det gick såna sjukor, men hon ruskade på huvudet och sa; det är det många föräldrar som gör! Stannar hemma med barnen vid magsjuka. Det är bara ansvarsfullt! Varför utsätta barnet för risken att få magsjuka!? Visst, MÅSTE barnet verkligen komma, så måste den. Så är det bara! Men går magsjukan så försök stanna hemma!
Det kändes skönt att höra, faktiskt. Men såklart så jobbar Mathias dag på måndag (han har jobbat kväll hela denna veckan) och jag går min sista vecka i skolan.. så egentligen måste vi skicka dit henne.. men jag vill inte, vill inte, vill inte! Hoppas, hoppas, hoppas det bara var en släng av matförgiftning dom ungarna hade..!
Så vi var med på luciafirandet (som hölls utomhus) som planerat, men drog hem illa kvickt direkt efteråt. Men jag hann snacka med en av lärarinnorna och gnällde lite över att jag är livrädd för magsjukan och att jag helst håller mig på mils avstånd. Ja, men jag kan be dom ringa till er på måndag om det har brutit ut fler magsjukefall, så ni vet!
Jag berättade att jag kände mig urlöjlig som inte ville skicka min unge till dagis när det gick såna sjukor, men hon ruskade på huvudet och sa; det är det många föräldrar som gör! Stannar hemma med barnen vid magsjuka. Det är bara ansvarsfullt! Varför utsätta barnet för risken att få magsjuka!? Visst, MÅSTE barnet verkligen komma, så måste den. Så är det bara! Men går magsjukan så försök stanna hemma!
Det kändes skönt att höra, faktiskt. Men såklart så jobbar Mathias dag på måndag (han har jobbat kväll hela denna veckan) och jag går min sista vecka i skolan.. så egentligen måste vi skicka dit henne.. men jag vill inte, vill inte, vill inte! Hoppas, hoppas, hoppas det bara var en släng av matförgiftning dom ungarna hade..!
torsdag 11 december 2014
Sjukstuga!
Två tredjedelar av Junos liv har bestått av sjukdomar och förkylningar. Lyssnar man efter henne på nätterna och INTE hör snor bubblandes i hennes näsa så går vi och känner på henne - om hon är levande och andas överhuvudtaget.
Så vi är egentligen vana vid att hon är sjuk.
Men sedan början av september så har det varit extremt. Helt sjukligt extremt.
Vi vet att det beror på förskolan och dess bakterier - där hon började i mitten av augusti.. men ändå?
På bröllopet var hon ju dunderförkyld. Hon orkade inte med mycket den dagen - vilket kanske var bra, för hon slocknade som en stock i vagnen trots festligheterna runt om. När vi åkte till Turkiet ett par veckor senare hade hon plöjt igenom en penicillinkur för öroninflammation och hon var dunderförkyld - fortfarande, eller igen. Hon hade så mycket slem i halsen så hon spydde påväg till flygplatsen. Väl i Turkiet så var hon ju kryare - av havsvattnet och all sol. Gött det!
Sen jag började skolan den 25 augusti så har jag la inte gått en hel vecka utan att vabba, eller varit hemma själv (p.g.a. dödliga barnbaciller).
Sen har febern kommit och gått i höst - tänder har spruckit upp, vissa gånger p.g.a. att Juno har haft förkylning.
I slutet på november skulle vi ha haft "dubbeldejt" med Sofia och Tomas, på Koppargrillen. Yeah right. På förmiddagen gav jag ungen ett bad och efter det skrek hon som om någon nöp henne om och om igen i tre timmar. Vi ringde vårdcentralen, fick tid på en jourcentral kl 18:00. Bara ringa och avboka bordet.. och ungen hade öroninflammation - igen. Vi blev hemskickade, utan penicillin (doktorn rekommenderade detta p.g.a. att man lätt blir immun mot antibiotika), och skulle hoppas på att det gick över över helgen. Vilket det gjorde. Tills i förrgår.. då jag ringde in till bvc efter att Juno haft feber i fem dagar. Närmare 40 grader dom sista två. Kom in så kollar vi upp'et! sa sköterskan. Öroninflammation. Igen! Eller fortfarande..? Så vi fick med oss penicillin, hostmedicin och ett läkarintyg - för nån av oss var tvungna att vara hemma med henne medan hon fick medicin.
SÅ, så har våran höst sett ut. Vi får börja köra på det morsan och jag körde på för att hålla regnet borta, eller hästarnas skor på, när vi skulle ut och rida förr; vi ska ut och kratta! Ska man göra något tråkigt så bestämmer han där uppe sig för att allt ska vara prima - passa på att bli sjuka när det händer något roligt! Så kratta! Eller dammsuga! Kanske åka och sopsortera?
Så, Sofia och Tomas, vi får göra ett nytt försök att komma ut och käka nu den 20:de.. eller nej, just! Vi ska ju hjälpa någon som bor på sjunde våningen, utan hiss, att flytta! Så var det!
Så vi är egentligen vana vid att hon är sjuk.
Men sedan början av september så har det varit extremt. Helt sjukligt extremt.
Vi vet att det beror på förskolan och dess bakterier - där hon började i mitten av augusti.. men ändå?
På bröllopet var hon ju dunderförkyld. Hon orkade inte med mycket den dagen - vilket kanske var bra, för hon slocknade som en stock i vagnen trots festligheterna runt om. När vi åkte till Turkiet ett par veckor senare hade hon plöjt igenom en penicillinkur för öroninflammation och hon var dunderförkyld - fortfarande, eller igen. Hon hade så mycket slem i halsen så hon spydde påväg till flygplatsen. Väl i Turkiet så var hon ju kryare - av havsvattnet och all sol. Gött det!
Sen jag började skolan den 25 augusti så har jag la inte gått en hel vecka utan att vabba, eller varit hemma själv (p.g.a. dödliga barnbaciller).
Sen har febern kommit och gått i höst - tänder har spruckit upp, vissa gånger p.g.a. att Juno har haft förkylning.
I slutet på november skulle vi ha haft "dubbeldejt" med Sofia och Tomas, på Koppargrillen. Yeah right. På förmiddagen gav jag ungen ett bad och efter det skrek hon som om någon nöp henne om och om igen i tre timmar. Vi ringde vårdcentralen, fick tid på en jourcentral kl 18:00. Bara ringa och avboka bordet.. och ungen hade öroninflammation - igen. Vi blev hemskickade, utan penicillin (doktorn rekommenderade detta p.g.a. att man lätt blir immun mot antibiotika), och skulle hoppas på att det gick över över helgen. Vilket det gjorde. Tills i förrgår.. då jag ringde in till bvc efter att Juno haft feber i fem dagar. Närmare 40 grader dom sista två. Kom in så kollar vi upp'et! sa sköterskan. Öroninflammation. Igen! Eller fortfarande..? Så vi fick med oss penicillin, hostmedicin och ett läkarintyg - för nån av oss var tvungna att vara hemma med henne medan hon fick medicin.
SÅ, så har våran höst sett ut. Vi får börja köra på det morsan och jag körde på för att hålla regnet borta, eller hästarnas skor på, när vi skulle ut och rida förr; vi ska ut och kratta! Ska man göra något tråkigt så bestämmer han där uppe sig för att allt ska vara prima - passa på att bli sjuka när det händer något roligt! Så kratta! Eller dammsuga! Kanske åka och sopsortera?
Så, Sofia och Tomas, vi får göra ett nytt försök att komma ut och käka nu den 20:de.. eller nej, just! Vi ska ju hjälpa någon som bor på sjunde våningen, utan hiss, att flytta! Så var det!
söndag 7 december 2014
Den sjätte september.
Den 6 september bytte jag efternamn, och lovade min bättre hälft att jag skulle dela livet med honom. Det har jag förstås lovat tidigare, men nu har vi det skriftligt.
Förutom Junos dunderförkylning och att vi glömde bort korvgrillning och marshmallows så kunde dagen och natten inte ha blivit bättre. Faktiskt. Jag trodde inte att jag (vi) skulle bli SÅ nöjda!
Jag var sjukligt nervös inför intågandet i kyrkan. Inte vet jag varför, jag gillar nämligen att stå i centrum. Men skulle jag snubbla..? Pratade prästen tydligt? Tänk om jag svimmar? Tänk om Mathias svimmar? Skulle Juno gråta när hon såg oss från mormor/gammelmormors famn?
Men det kändes mäktigt att gå där - hand i hand med Mathias - med låten Chariots of Fire spelandes på orgeln. Alla ansikten som var vända mot oss - vissa grät hejdlöst och andra flinade glatt.
Framme vid altaret vart jag extremt lättad, prästen som jag hade tyckt verkade lite stel på vårat "planeringsmöte" var suverän! Han fick oss att slappna av och tycka att det var en piece of cake att gifta oss. Och efter ett smärre hångel så förklarades vi man och hustru med orden "Så ska det va'!".
Eftersom vi inte är som alla andra så valde vi (musik?)stycket Intåg i sommarhagen till vårt uttågande (kantorn tyckte det var lite kul, men det var också förmodligen bara han som visste vad stycket hette).. på vårt höstbröllop. Men youtuba den biten så hör ni hur glad den är. Därför valde vi den till uttågandet. Som man och hustru.
Dukningen.. dukningen. Jag (okej, vi?) vart så sjukligt nöjd med dukningen! Det blev så fint!
Barnmatsburkar, ölflaskor, lakan, visitkort och cellofanpåsar kan man komma långt med, minsann!
Efter välkomstdrinkar bjöds det på smörgåstårta. Åtta stycken beställde vi, tre och en halv blev kvar. Tre drinkbiljetter som kunde bytas mot en styck öl eller vin fick varje (myndig) gäst. Dessa fick ges bort mellan gäster eller bytas mot andra tjänster - vilket som helst - bara man drack upp det man hade fått/samlat på sig. Vi uppmanade dock dom som inte ville förtära alkohol, att brudparet gärna gjorde det i deras ställe. ;) Hittar dock inga bilder på biljetterna, så du får använda fantasin eller minnet.
På varje plats stod det även små påsar av cellofan med en liten namnlapp (placeringskort) - som tidigare nämnt. I dom hade vi delat ut Plopp- och Polly-choklad.. för dom extra hungriga. Inga bilder på dom heller, tyvärr. Om du kisar kanske du ser dom på bilden däruppe..?
Alla dessa jävla timmar vi spenderade på att diskutera bordsplaceringen var väl värda. Vi bestämde tidigt att gästerna inte skulle få bestämma själva vart dom skulle sitta - men att dom skulle få sitta med sin partner/familjemedlem/kompis.. men fan vad många som kom fram och berömde oss för trevliga medgäster och berättade att dom hade haft massor att prata om med sina bordsgrannar. Vissa klickade SJUKLIGT bra och vissa hade förstås ett och annat att klaga om.. men sextiosju av sjuttio möjliga gäster var sjukt nöjda! WIN!
Min mamma (mestadels, men med hjälp av andra i familjen) tog hand om sjuklingen Juno under kvällen. TACK! Jag vet att både mamma och pappa hade velat vara med mer på festligheterna - men offrade det för att vi skulle slippa oroa oss för henne och bara koncentrera oss på att ha kul.
Orolig trodde jag att jag skulle vara, som fan, men INGET oroade mig den kvällen. Inte ens det enorma hålet i baken på mina strumpbyxor (som jag tror att samtliga gäster fick se)!
Sist - men inte minst - videon. Det vackraste videon som världen har skådat! Från Mathias (med hjälp av svensexegänget) till MOI!
Tack till er gäster som läster detta! Tack för att ni gjorde vår kväll fantastisk! Tack till Mathias för att du står ut med mig! Tack till min tärna Malla och Mathias bestman Olle! Tack till Hannes för vad det nu heter.. som håller ordning på tal! Tack till Andreas Holmgren (m.fl) för mat, dryck och lokal!
Tack för alla presenter! TACK ALLA!
Förutom Junos dunderförkylning och att vi glömde bort korvgrillning och marshmallows så kunde dagen och natten inte ha blivit bättre. Faktiskt. Jag trodde inte att jag (vi) skulle bli SÅ nöjda!
Jag var sjukligt nervös inför intågandet i kyrkan. Inte vet jag varför, jag gillar nämligen att stå i centrum. Men skulle jag snubbla..? Pratade prästen tydligt? Tänk om jag svimmar? Tänk om Mathias svimmar? Skulle Juno gråta när hon såg oss från mormor/gammelmormors famn?
Men det kändes mäktigt att gå där - hand i hand med Mathias - med låten Chariots of Fire spelandes på orgeln. Alla ansikten som var vända mot oss - vissa grät hejdlöst och andra flinade glatt.
Framme vid altaret vart jag extremt lättad, prästen som jag hade tyckt verkade lite stel på vårat "planeringsmöte" var suverän! Han fick oss att slappna av och tycka att det var en piece of cake att gifta oss. Och efter ett smärre hångel så förklarades vi man och hustru med orden "Så ska det va'!".
Eftersom vi inte är som alla andra så valde vi (musik?)stycket Intåg i sommarhagen till vårt uttågande (kantorn tyckte det var lite kul, men det var också förmodligen bara han som visste vad stycket hette).. på vårt höstbröllop. Men youtuba den biten så hör ni hur glad den är. Därför valde vi den till uttågandet. Som man och hustru.
Dukningen.. dukningen. Jag (okej, vi?) vart så sjukligt nöjd med dukningen! Det blev så fint!
Barnmatsburkar, ölflaskor, lakan, visitkort och cellofanpåsar kan man komma långt med, minsann!
Efter välkomstdrinkar bjöds det på smörgåstårta. Åtta stycken beställde vi, tre och en halv blev kvar. Tre drinkbiljetter som kunde bytas mot en styck öl eller vin fick varje (myndig) gäst. Dessa fick ges bort mellan gäster eller bytas mot andra tjänster - vilket som helst - bara man drack upp det man hade fått/samlat på sig. Vi uppmanade dock dom som inte ville förtära alkohol, att brudparet gärna gjorde det i deras ställe. ;) Hittar dock inga bilder på biljetterna, så du får använda fantasin eller minnet.
På varje plats stod det även små påsar av cellofan med en liten namnlapp (placeringskort) - som tidigare nämnt. I dom hade vi delat ut Plopp- och Polly-choklad.. för dom extra hungriga. Inga bilder på dom heller, tyvärr. Om du kisar kanske du ser dom på bilden däruppe..?
Alla dessa jävla timmar vi spenderade på att diskutera bordsplaceringen var väl värda. Vi bestämde tidigt att gästerna inte skulle få bestämma själva vart dom skulle sitta - men att dom skulle få sitta med sin partner/familjemedlem/kompis.. men fan vad många som kom fram och berömde oss för trevliga medgäster och berättade att dom hade haft massor att prata om med sina bordsgrannar. Vissa klickade SJUKLIGT bra och vissa hade förstås ett och annat att klaga om.. men sextiosju av sjuttio möjliga gäster var sjukt nöjda! WIN!
Min mamma (mestadels, men med hjälp av andra i familjen) tog hand om sjuklingen Juno under kvällen. TACK! Jag vet att både mamma och pappa hade velat vara med mer på festligheterna - men offrade det för att vi skulle slippa oroa oss för henne och bara koncentrera oss på att ha kul.
Orolig trodde jag att jag skulle vara, som fan, men INGET oroade mig den kvällen. Inte ens det enorma hålet i baken på mina strumpbyxor (som jag tror att samtliga gäster fick se)!
Sist - men inte minst - videon. Det vackraste videon som världen har skådat! Från Mathias (med hjälp av svensexegänget) till MOI!
Tack till er gäster som läster detta! Tack för att ni gjorde vår kväll fantastisk! Tack till Mathias för att du står ut med mig! Tack till min tärna Malla och Mathias bestman Olle! Tack till Hannes för vad det nu heter.. som håller ordning på tal! Tack till Andreas Holmgren (m.fl) för mat, dryck och lokal!
Tack för alla presenter! TACK ALLA!
Klart slut.
tisdag 1 juli 2014
Hustoppen
Jag sitter ofta och tittar på hemnet. Först på hus i Vänersborgstrakten och sedan i Flenstrakten (eller tvärtom, beroende på vilken av städerna som var min senaste sökning). Har jag lite extra tid över så kollar jag även Katrineholm, Uddevalla, Eskilstuna och Trollhättan. Bara för att..
..är jag däremot BARA ute efter att döda tid så kollar jag på hemnets inspirationsbilder. Alla dessa fantastiska hus som finns därute! Och vilka jävla priser! Att bo i Stockholm eller Göteborg gör plånboken riktigt jävla tunn.. för en vanlig dödlig, förstås. För en som skiter pengar är det ju en piss i Mississippi.
Men tråkig som jag är så skulle jag faktiskt inte kunna tänka mig att bo i storsta'n - så som Stockholm. Eskilstuna är nog också lite för stort. Katrineholm, t.ex. är lagomt. Eller Vänersborg.
Däremot skulle jag kunna tänka mig en "sommarstuga" i Stockholm - eller Göteborg. En liten lägenhet eller något som vi kunde bo i om/när vi ville uppleva storstadspulsen. En vecka här och en helg där. Men inte året runt. Det skulle göra mig sönderjävlastressad, tror jag.. nu har jag ju aldrig provat.. men dom gånger jag har varit i Stockholm så är jag helt slut i huvudet, av alla stressade människor.
Småstadslivet passar mig som fisken i handsken (yep, en liten korsning där, familjegrej). Vargön är en plats jag skulle kunna tänka mig att stanna i. Jag trivs i Vargön.. förutom att jag saknar min mamma, pappa och bror ibland. Det är femton minuters bilfärd till närmaste köpcentrum, och det är t.o.m. lite för nära. Det är för lätt att åka dit och spendera pengar, dom dagar man inte har något att göra.. men jag kan säga att Vargön har charmat mig. :) Det är en skön känsla.
..är jag däremot BARA ute efter att döda tid så kollar jag på hemnets inspirationsbilder. Alla dessa fantastiska hus som finns därute! Och vilka jävla priser! Att bo i Stockholm eller Göteborg gör plånboken riktigt jävla tunn.. för en vanlig dödlig, förstås. För en som skiter pengar är det ju en piss i Mississippi.
Men tråkig som jag är så skulle jag faktiskt inte kunna tänka mig att bo i storsta'n - så som Stockholm. Eskilstuna är nog också lite för stort. Katrineholm, t.ex. är lagomt. Eller Vänersborg.
Däremot skulle jag kunna tänka mig en "sommarstuga" i Stockholm - eller Göteborg. En liten lägenhet eller något som vi kunde bo i om/när vi ville uppleva storstadspulsen. En vecka här och en helg där. Men inte året runt. Det skulle göra mig sönderjävlastressad, tror jag.. nu har jag ju aldrig provat.. men dom gånger jag har varit i Stockholm så är jag helt slut i huvudet, av alla stressade människor.
Småstadslivet passar mig som fisken i handsken (yep, en liten korsning där, familjegrej). Vargön är en plats jag skulle kunna tänka mig att stanna i. Jag trivs i Vargön.. förutom att jag saknar min mamma, pappa och bror ibland. Det är femton minuters bilfärd till närmaste köpcentrum, och det är t.o.m. lite för nära. Det är för lätt att åka dit och spendera pengar, dom dagar man inte har något att göra.. men jag kan säga att Vargön har charmat mig. :) Det är en skön känsla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)